som att vara förälskad

När jag var ute och gick funderade jag mycket över viktnedgång och motivation då jag kom på att det påminner om att vara förälskad. Motivationen kan komma plötsligt och vara superstark, men den kan också växa fram (precis som en förälskelse). När man är mitt uppi är det härligt och man drömmer sig bort... "tänk om tio veckor -då har jag gått ner tio kilo!"/"å han är så underbar, tänk den dagen då vi gifter oss!" Ibland tar man ut för mycket i förskott istället för att leva i nuet, det har jag alltid varit bra på. För just då är känslorna så starka, allt känns så självklart. Å om det sedan inte går som man tänkt sig, motivationen försvinner eller förälskelsen tar slut då står man där - besviken som sjutton, känner sig dålig och tänker att "allt har gått åt helvete!". Men nästa gång förälskelsen/motivationen kommer igen kastar man sig in i det igen, för det är ju underbart att vara förälskad/motiverad. Då är man säker igen - "det är klart att det är VI"/"det är klart att jag kommer klara gå ner i vikt".

MEN nu har jag blivit bränd så många gånger så den här gången ska jag försöka att ta det lite med ro. Jag kommer njuta av att vara motiverad(kär), men jag ska leva i nuet. Drömmar, planer och mål hör till - men de skall vara realistiska så att jag slipper bli så besviken. Jag försöker att inte ta motivationen(kärleken) för given.

Istället ska jag vara tacksam för varje dag med motivation/kärlek!