nu är nu

Varför måste jag alltid ha något att oroa mig för?

När jag cyklade till jobbet igår funderade jag mycket på hur jag längtar tills slutet av augusti. Äntligen kommer sommarlönen och sen dröjer det förhoppningsvis ett tag innan vi måste oroa oss över pengar igen. Och självklart längtar jag tills vi åker till kreta. Samtidigt som jag längtar så ser jag inte direkt fram emot att skolan börjar igen, sommaren är över och hösten kommer. Ändå kan jag inte låta bli att längta. Jag läntar så mycket att jag har svårt att njuta av tiden som är nu. Vad går jag miste om?

Jag har kommit in på en distanskurs via högskolan i dalarna, med en obligatorisk träff - just då jag har lovat att jobba extra! Trodde det skulle gå bra att jobba EN kväll/natt även då man pluggar. Men icke! Så jävla typiskt. Jag får väl avboka jobbet men det känns inte lockande att åka till Falun för att vara där två heldagar... Är en obligatorisk träff jätteobligatorisk?

Självklart är jag också stressad över det jag missar när jag är på kreta, men det måste ju gå att ta igen på något sätt. AAA Jobbigt att jag börjar skolstressa redan nu, den börjar ju inte förs än om en månad. Stress stress stress. Tänkte att det kanske går över lite om jag får ur mig det här.

Igår var jag och träffade min viktcoach. Det var behövligt nu, men bättre sent än aldrig. Jag hade ju faktiskt tänkt vänta tills motivationskursen startade i mitten av september men samtidigt kände jag att jag behövde få upp motivationen redan nu innan det gått för långt. Så nu är jag back on track och motiverad!

Lägesbeskrivning: Stressad, orolig, motiverad, trött, glad och LEDIG!